Jag ska försöka vara mer allvarlig i detta inlägg och inte bete mej som om jag gick på svamp eller koffein utan kaffe. Sitter nu på jobbet, jobbar 12-timarspass, så jag slutar kl. 07 imorgonbitti. Det känns lite jobbigt i nuläget, nu när alla är ute och gör stan osäker och kommer att dansa hela natten lång tills skorna smular sönder. Men men...
Jag är förundrad hur en människa som man inte känner kan få en sentimental och alldeles gråtfärdig. Denna tjej hette Madeleine som dog mellan natten från söndagen till måndagen den 15:e, hon led av cancer eller "Den jävla idioten" som hon själv kallade den. Följde hennes blogg i slutet... Känslan man fick av henne, var att hon hade en livsgnista som ingen annan. Själv hade man brytit ihop, men inte hon. Hon gick med inställningen att hon skulle övervinna cancern genom alla odds. Att förklara går inte, ni måste läsa hennes blogg för att förstå. Man får sej verkligen en tankeställare...
Vi människor tar livet för givet, det låter klyschigt! Men det är precis vad vi gör. Jag menar hur ofta vaknar du på morgonen med ett leende och jävlar anamma och tänker "gud vad jag är tacksam över att få vara frisk, och gud vad tacksam jag är över att ha mat och tak över huvudet"? och även om du är tacksam, hur ofta lever du ut dagen till fullo? I tisdags fick jag veta att hon dog, den första tanken jag fick var... Fy fan vad livet är orättvist! En sådan ung människa med en sådan energi som henne förtjänar inte att dö... Och sen blev jag faktist arg på mej själv... Precis som alla andra människor har jag också en massa drömmar, och vad gör jag för att nå dom? Visst kämpar jag på... Men jag kan faktist påstå att jag inte ger mer än 20% för att uppnå dom, eller för att vara ärlig inte mer än 10%. Ni förstår vart jag vill komma va? Från och med idag/ikväll lovar jag mej själv att jag ska ge 110%! Jag lovar att om ett år kommer jag kunna säga, vad var det jag sa... Som jag sa förut... "ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid"...
Läs hennes blogg på: http://jagefrisk.blogg.se/ ta sen en funderare du också...
//Cristopher.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar