It's like rain on a beautiful day.

Kom just hem från jobbet... Snacka om att det var mkt folk som ringde in idag. Som jag sa tidigare, nog var det oväder i norra Sverige idag. Stackars folk, men men... Tänd ljus och umgås med er kära familj det är mitt råd.

Sen så åt jag en godis idag... till min förvåning eller jag är snarare chockad. Alltså godisen föreställde en pojke som förmodligen tog en rast med sin vän för att vattna gräset/blommor. Men hursomhaver så kunde jag inte äta upp den, lr jag åt upp huvudet iaf men kom inte längre. Men alltså hur kommer man på att göra en sån godis? Visst lakrits är gott, och den pinkande pojken är rätt känd... Men ändå! Vola lookie lookie!



Nu ska jag se på filmen Rec, den är nog bra. Godnatt sen då!

Live for something to die for.

Tjabba ranks! Hur mås det i hattarna? Idag var det lugge på jobbet, kom nyss hem har varit ute och gått i höstmörkret med Maria, hon suger! hon säger att hårda godisar är godast! Hon får avgå med detsamma! Sen kom jag på att vi nog har den vackraste kyrka i hela Sverige, plus att man får vuxenpoäng om man tar kort på sånt.



Hörde att det skulle bli storm och blåst i stora delar av Sverige i övermorgon. Dammit! Blir inte kul att jobba då... suck suck suck(på svenska). Bojaka! Nu ska vi se film, vi har skräckfilmshelg-marathon!

Puss auf wiedersehn!

Ord kan vi höra, tankar är mer komplicerade än så.

Jag ska försöka vara mer allvarlig i detta inlägg och inte bete mej som om jag gick på svamp eller koffein utan kaffe. Sitter nu på jobbet, jobbar 12-timarspass, så jag slutar kl. 07 imorgonbitti. Det känns lite jobbigt i nuläget, nu när alla är ute och gör stan osäker och kommer att dansa hela natten lång tills skorna smular sönder. Men men...

Jag är förundrad hur en människa som man inte känner kan få en sentimental och alldeles gråtfärdig. Denna tjej hette Madeleine som dog mellan natten från söndagen till måndagen den 15:e, hon led av cancer eller "Den jävla idioten" som hon själv kallade den. Följde hennes blogg i slutet... Känslan man fick av henne, var att hon hade en livsgnista som ingen annan. Själv hade man brytit ihop, men inte hon. Hon gick med inställningen att hon skulle övervinna cancern genom alla odds. Att förklara går inte, ni måste läsa hennes blogg för att förstå. Man får sej verkligen en tankeställare...

Vi människor tar livet för givet, det låter klyschigt! Men det är precis vad vi gör. Jag menar hur ofta vaknar du på morgonen med ett leende och jävlar anamma och tänker "gud vad jag är tacksam över att få vara frisk, och gud vad tacksam jag är över att ha mat och tak över huvudet"? och även om du är tacksam, hur ofta lever du ut dagen till fullo? I tisdags fick jag veta att hon dog, den första tanken jag fick var... Fy fan vad livet är orättvist! En sådan ung människa med en sådan energi som henne förtjänar inte att dö... Och sen blev jag faktist arg på mej själv... Precis som alla andra människor har jag också en massa drömmar, och vad gör jag för att nå dom? Visst kämpar jag på... Men jag kan faktist påstå att jag inte ger mer än 20% för att uppnå dom, eller för att vara ärlig inte mer än 10%. Ni förstår vart jag vill komma va? Från och med idag/ikväll lovar jag mej själv att jag ska ge 110%! Jag lovar att om ett år kommer jag kunna säga, vad var det jag sa... Som jag sa förut... "ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid"...

Läs hennes blogg på: http://jagefrisk.blogg.se/ ta sen en funderare du också...

//Cristopher.

Just another manic wednesday.

Idag var jag ledig... Vaknade halv 9... Började dagen med att dammsuga, skura och torka hela lägenheten. Vart klar vid 12 ungefär, gjorde då en sallad med fetaost. For sen ut och gick 1½ timma. Kom hem, tog cykeln till Ica Gourmet och handlade mat för 800:-. Hoppade på cykeln igen. halvvägs så kom jag på att jag glömde köpa mjölk, ägg och smörgås gurka. bara att vända tillbaka. När jag väll kom hem så vart jag trött, satt framför datorn och lyssnade på en massa låtar. Förstår dock inte varför jag har Abba på datorn. Iaf... Lagade sen världens goaste omelett, med rödlök, svamp, rucola sallad, tomat och ost. Jag gör alltid för mkt mat som jag dessutom äter upp sen. Omeletten var gjord på 5 ägg. Nu dricker jag dessutom en massa cola, som har blivit något substitut för snus... Men iaf snart väntar Idol... Typ dagens höjdpunkt, fan på reklamen ska det ju vara en kvinna som bryter rätt charmigt på låten främling. Tror hon även byter ut vissa ord, men fan vad roligt!

Som ni ser händer det inget roligt i mitt liv(förutom att min pappa dejtar världens snyggaste tjej). Men iaf det är därför jag har ett band(eller flera band) så jag kan skriva något roligt. Typ: "Idag var jag på eftefest med hiro vi åkte tillbaka i tiden och hade efterfest med tupac shakur". Men åter till 2008... Jag har sen Juni skrivit drygt 28 nya låtar, jag kastade bort hälften i helgen. Har suttit och arrangerat om och pusslat ihop sen måndags. MEN när måste man stoppa ner foten och säga nej! När är en låt klar? När har den nått sitt klimax? Eller blir den aldrig klar? Kan bara en låt bli bättre och bättre, bättre, bättre, bättre osv? Ja ni fattar...

Det här var helt ointressant, jag slutar nu! Vi hörs och syns! Snart börjar resan det var allt jag egentligen ville säga till er gott folk!